Vinnare av 2010 års Archipelago Twostar Race Flerskrovssegling, Magnus Wikström och Jörgen Lannerstedt.
För komplett resultat lista se, resultat .
Här nedan finner ni Jörgens och Magnus egna berättelse från årets segling.
Fredag
Lämnade Saltsjöbaden med min bror Magnus för transport upp till startlinjen i det värsta åskvädret på länge.
Under Skurubron kom en åskknall som fick hela båten att skak och satte igång varenda villa- och billarm på en
kilometers avstånd. Väl uppe vid starten började vi fixa båten för racing, och som vanligt underskattar man
tiden att ställa i ordning allt och vi fick en alldeles för sen start. Det känns som att det behövs ett fem minuters
skott för att man på allvar ska börja klocka tid mot linjen och positionera sig, minuterna tickar av någon anledning
fram extra fort när man startar på GPS-tid.
Ny trend var att många kunde kryssa med screacher och fältet försvann snabbt över Saxarfjärden mot slutmålet
i Nassa. Vår båt väger över 3,7 ton och behöver en hel del vind (och det skulle komma senare) vi försökte hänga
på så gott det gick utan att ramla för långt bak. Till vår fördel kunde vi se vilken sida som hade mest tryck och det
var tillfällen då vi kunde hämta hem någon plats på vägval, till skillnad mot enskrovsbåtar kan man ju faktiskt hämta hem (och förlora) placeringar ganska snabbt och det gör ju flerskrovstävlingar extra roligt.
Vid Grindafjärden öppnade det upp sig mer och vi kunde äntligen sätta vår screacher, vi seglar den i kombination
med focken, är inte helt säker om det lönar sig men det kändes som att vi fick bra driv i båten och kunde rycka
närmare fältet igen längst hela Träsköfjärden. Nu hade vinden börjat öka på lite mer och efter Möja-rundningen
fick vi till riktigt bra fart på båten, det gäller att hänga med på navigeringen speciellt när det dessutom var ganska
tät dimma. Vår Garmin GPS fick frispel och hoppade kors och tvärs över hela banan, ena sekunden var vi uppe på
land för att sedan vara 300 meter åt andra hållet. I full koncentration/förvirring kunde vi köra upp mot mål i 15-16 kn.
vi hade gärna fortsatt hela vägen till Åland! Vid inloppet till Nassa hade det skett en rejäl grundstötning men
lyckligtvis helt utan personskador. Corsair 31:an JENA gjorde ytterligare en bra segling och tog förstaplatsen, vi tog
tvåan och Mats Johansson tog tredjeplatsen med Thura, en Dragonfly 920 R.
Lördag
Efter skepparmöte med Champagnefrukost(!) var det dags för delsträcka två mellan Nassa och Träskö Storö. Det blev
en skön gennakersegling i lått vind, trots några timglas så tycker jag att det gick ganska bra att segla på bara två.
På Falcon Crest hade vi en kamp mot Gustaf Winqvist på GILL som visade sig vara riktigt svår, vi försökte allt utom
att starta motorn utan att komma förbi. Seglade med djup vinkel med vår gennaker och det blev en del både bra och
dåliga vägval, vinnande strategin i den lätta vinden var nog att ligga nära land. Vid målgången vred vinden ordentligt
och det gällde att skifta segel snabbt för att kryssa igenom grinden.
Vann gjorde GILL en Dragonfly 28 Sport och Mats J tog andraplatsen med sin Thura, Vi hamnade på en tredjeplats,
och därmed var det upplagt för en avgörande tävling på söndagen med tre båtar som hade chans på totalsegern.
Söndag
Sista etappen mot Allegrogrund startade klockan tio och det var utlovat 7-9 ms Nord Sydlig vind! Det visade det sig
att vinden skulle komma ganska sent under dagen och det vart återigen en nervöst långsam kryss får vår del. Vi hittade
några bra stråk på ena kanten och tittar man på spåren i GPS loggen vart det inte allt för många fällknivar. För att spara
vikt hade vi tankat obefintligt med vatten ombord och det visade sig vara riktigt dumt i solvärmen. Det vart en olympisk
huvudvärk som fick dämpas med Red Bull och Alvedon (rekommenderas ej…) kan även tänkas att en och annan Single
malt whisky kvällen innan kan ha spelat in.
Efter Kalvön vart det slut på kryssandet och det såg ut som en omstart i fältet, vinden ökade, huvudvärken försvann och
vi kunde öka farten med tio knop. Vi var i vårt rätta element och lyckades kamma hem totalsegern före GILL och Thura.
Åter igen kan man sammanfatta att det lönar sig att aldrig sluta segla trots att man tycker sig ligga flera sjömil efter fältet
och tänker “-att om jag bara låg där eller där…” Vi vill också framföra ett tack till arrangören för ett lyckat arrangemang.
Jörgen Lannerstedt, Falcon Crest